Nackareservatet är ett av Sveriges mest besökta friluftsområden. Området som blev reservat ”på riktigt” så sent som 2006, får årligen 1,5 miljoner besök. Men området är stort och det är inga problem att få vandra för sig själv i skogarna. Nackareservatet är på typiskt södertörnsvis mycket kuperat. På höjderna breder hällmarkstallskogar ut sig och här och var skymtar en tallmosse. I de större sänkorna glittrar skogssjöar med en märklig vildmarkstämning trots att Stockholms city bara är några kilometer avlägset. Hellasgården är friluftsområdets hjärta, härifrån utgår flera vandringsleder, bl a det en mil långa blå spåret till Solsidan vid norra Erstaviken. Det är en av Sveriges äldsta vandringsleder och har haft nästan samma sträckning sedan 1920-talet.
Sörmlandsleden löper i friluftsområdets södra kant genom flera riktigt vildmarksbetonade partier, t ex skogarna söder om Söderbysjön och området kring Ulvsjön. I dalgången mellan dessa båda sjöar växer en imponerande lindskog. I maj kan du hitta flera intressanta lundväxter, bl a underviol, vätteros, tandrot och myskmadra. I slutet av juli blommar skogsknipprot och skogsklocka. Följer du leden upp på Ulvsjöberget har du en mycket vacker utsikt över den lilla Ulvsjön.
Källtorpssjön är en mycket fin badsjö och samtidigt häckplats för storlom, drillsnäppa och den alltmer ovanliga silltruten. Även strandskata observeras under häckningstid. Nordväst om sjön finns bäckraviner med bl.a. strutbräken.
Den starkt strömmande Nackabäcken är en säker lokal för strömstare under vinterhalvåret. Här finns också en rik mossflora tack vare det speciella mikroklimatet som skapas av att det strömmande vattnet rinner fram genom en trång sprickdal.
Området är också kulturhistoriskt intressant. Under mitten av 1500-talet anlades här industrier på direkt order av Gustav Vasa. Både bostäder och industrianläggningar finns bevarade.
I Dammtorpssjön häckar kricka och skäggdopping men det är tyvärr länge sedan svarthakedoppingen sågs. Lusse gärde, nordost om sjön, hålls öppet genom bete av får. Den blockrika lövskogen hyser en rik flora med bl.a. vippärt och vätteros. Här finns också ett rikt fågelliv med bl.a. näktergal och mindre hackspett.
På de öppna markerna och längs med vägkanter kan man hitta rödtoppa. En art som förr var vanlig i åkrarna. Den är speciellt vanlig på gräsmarkerna längs med vägen från Björkhagen.
I Söderbysjöns västra delar finns ett stort bestånd av den ovanliga vattenaloen. Här har man också funnit grön mosaikslända, en art som är knuten till vattenaloe. Enligt en trollsländeinventering gjord år 2000/01 den enda förekomsten på Södertörn.
Utmed sjöarna ser man mycket bävergnag på trädstammarna.
I dalgången mellan Söderbysjön – Ulvsjön finns också ängstoppklocka.
Vid den västra sidan av Sandasjön finns en källa som har gett upphov till ett kärr med en rik mossflora. Bl.a. finns här den sällsynta dunmossan.
Vid Erstaviks gård i öster avlöses barrskogen av ett vackert kulturlandskap med åkrar och beteshagar. Omgivningarna är klassiska fågelmarker och över 220 arter har observerats genom åren. Mest intressant är en betad strandäng som ligger norr om gården. Varje år ses många vadare här i maj och juli – augusti, inte mindre än 30 arter har observerats. De vanligaste rastarna är grönbena, gluttsnäppa och skogssnäppa. Mosnäppa är årlig under vår-sträcket. I april och i oktober-november är chansen också god att stöta på dvärgbeckasin. Ett mindre antal vadare häckar i området, bl a mindre strandpipare och rödbena. Undvik att gå ut på strandängen.
I viken utanför gården är det gott om änder. Förutom de allestädes närvarande gräsänderna finns också stora mängder vigg, knipa, storskrake och skäggdopping. Ett nytt viltvatten har anlagts strax söder om gården, det blir intressant att se vad det kan komma att erbjuda. Gården är privat och du bör inte gå innanför de skyltar som förkunnar detta. Det medför dessvärre en kraftig omväg runt gårdsområdet för att nå strandängen om du kommer från Tyresö strand.
I viltvattnet vid Erstavik häckar bl a brunand, kricka, svarthakedopping och under senare år även rörhöna, smådopping och sångsvan.
Text från: Naturen i Stockholms län – en utflyktsguide”, Ekologigruppen AB 1993 och Ronny Fors, Nacka naturslyddsförening 2006.
