Vägen från Hagby i Täby fram till Skålhamra och vidare norrut till Vallentuna följer slingrande de små kullarna i terrängen. Landskapet som du färdas genom här är en verkligt gammal kulturbygd. Längs vägen står flera runstenar. I hagarna kan du se stenar i långa rader. Det är resterna efter järnåldersmänniskornas gärdsgårdar och brukar kallas för stensträngar. Intill gårdarna ligger gravfält från järnåldern. Man vet att gravfälten anlades intill den dåtida bebyggelsen och troligen har gårdarna legat på samma platser i närmare 2 000 år.
Längs vägen till Skålhamra ligger flera örtrika hagar som varit slåtter- eller betesmark genom århundraden. En mycket artrik och samtidigt väldigt vacker hage ligger norr om avtagsvägen till Torslunda. Redan på backen ut mot vägen hittar du under försommaren blåsuga och jungfrulin i mängd. Från månadsskiftet juni-juli växer här även rikligt med nattviol.
Under högsommaren bjuder promenaden ner till Vallentunasjön på en färggrann blomning. Brudbrödens vackra, rödanstruket gräddvita blommor vajar då tätt bland prästkragar och blåklockor. Till de mer oansenliga örterna hör vildlinet med små vita blommor och darrgräset med sin yviga vippa. Den lilla ormbunken låsbräken för en dold tillvaro nere i grässvålen och du kan få leta en god stund innan du hittar den.
Vid Täby prästgård finns ett öppet, betat landskap där mängder av spår efter det förhistoriska jordbruket har blivit bevarade. På flera ställen finns också en rik betesmarksflora. Du kan följa en fornstig som berättar om områdets historia.
Kring Harby är landskapet en riktig sörgårdsidyll, med röda stugor, slingrande grusvägar, hästar och kor. Norr om gården höjer sig betade enebackar med många sådana växter som var vanliga i det gamla Bondesverige. Mest imponerande är utan tvivel backsippan som blommar i över tvåhundra exemplar. Den öppnar sina stora, djupt violetta kronor mot vårsolen i skiftet april-maj. Backsippan är karaktäristisk för Mälardalens betade åsar, men har minskat i antal allteftersom betet upphört. Du bör inte ta på den eftersom den är giftig, dessutom är den fridlyst. En annan karaktärsväxt för området är den lilla småfingerörten som lyser gul i maj och juni.
Granskad av Eva Kristina Portén, Täby Naturskyddsförening 2000