Bogesundslandet ligger en halvtimmes väg från Stockholms centrum och består av stora sammanhängande skogar. Nästan hela Bogesundslandet är opåverkat av senare tiders bebyggelse. Området är en fantastisk tillgång för dig som snabbt vill komma bort från stress och buller och koppla av med promenader i susande skogar eller plocka bär och svamp.
Markerna på Bogesundslandet hörde tidigare till Bogesunds fideikommiss, men godset missköttes och med en särskild lag, ”lex Bogesund”, drogs marken in till staten 1946. Reservatsbildning pågår och förhoppningsvis blir området reservat 2007.
Vid Frösvik leder en vandringsled norrut genom en stor ädellövskog. Små gläntor skvallrar om att man förr bedrivit slåtter eller bete. Fågelsången är otroligt intensiv under tidiga vårmorgnar med näktergalar, härmsångare, rosenfinkar och en lång rad andra småfåglar. Mindre hackspetten och mindre flugsnapparen hör till de fåglar som brukar häcka i lövskogen. Stenknäcken har en rik förekomst runt Frösvik. Man har räknat till så mycket som 20 häckande par.
Söderut från Frösvik leder vandringsleden genom ett litet domänreservat som avsatts för att skydda ett antal mycket stora lindar. Större lindar än här finns knappast i länet och träden är över 300 år.
Parken vid Bogesunds slott innehåller många lövträd, även exotiska sådana som silverlind, orientalisk bok och blodbok.. Du kan hitta sällsynta svampar som lömsk flugsvamp och blek- och avenboksriska. De båda senare är knutna till bok respektive avenbok. Stenknäck häckar här på den plats som var artens första tillhåll i Stockholmstrakten.
Mista alsumpskog är en vacker och intressant kärrmark öster om Bogesunds slott. Sumpskogen har länge varit orörd. De gamla alarna som dött och fallit omkull har blivit värdefulla för insekter och mossor.
Här och var på Bogesundslandet ligger små gårdar som håller liv i vackra hagar och småskaliga åkermarker. Vid gårdarna Sundby respektive Söderby finns två olika artrika betesmarker där du kan hitta bl a solvända, backnejlika och backstarr. Söder om Broknäs ut mot Lökholmsudd finns en liten välbetad havsstrandäng och en ekhage där det växer kattfot. Alla Sveriges ädellövträd finns representerade på Bogesundslandet, och de största naturvärdena är knutna till ädellövlundarna. På väg ut mot Vaxholm ligger Montebelloparken som består av ädellövskog med ek, alm och lind, här finns även ett bestånd av avenbok, en raritet så här långt norrut. Parken har en rik lundflora bland annat med tandrot och lungört som bitvis helt dominerar marken. Ett besök i Montebello under våren, då marken lyser först blå av blåsippor och sen vit av vitsippornas mattor kan lätt bli en årlig tradition! En del växter finns kvar sedan området var bebott och har brett ut sig över stora områden, t ex parkgröe och vintergröna. Svampförekomsten är rik, såväl på marken, t ex lömsk flugsvamp, som på döda och döende träd, t ex blekticka. För att minska igenväxningen, som är ett hot mot lundfloran, har Naturskyddsföreningen på senare år utfört slyröjningar. Området kring den gamla husgrunden har också.
Inklämt mellan villabebyggelsen i Ytterbystrand finns ett intressant minne från gruvbrytningens tid. I den numera delvis igenfyllda Ytterby gruva bröts kvarts och fältspat fram till 1933. Gruvan är mest känd som den första fyndorten för en lång rad grundämnen. Yttrium, terbium, erbium och ytterbium är alla metaller och uppkallade efter Ytterby. Gruvan och varphögarna är idag naturminne. Du får gärna plocka bland och titta på de kvarlämnade stenarna, men inte ta med något.
Vid den lilla skogssjön Dammstakärret kan du höra storlommen ropa. Dammstakärret är en av de bästa platserna i länet för att studera olika typer av myrväxtlighet på ett och samma ställe. Inte minst är artrikedomen på vitmossor stor. Öster om sjön hittar du en växtlighet som är typisk för östsvenska mossar med skvattram och odon. Vitmossorna bildar en tät matta under den övriga växtligheten och skimrar i gröna, röda och bruna nyanser. De dominerande arterna här är rost-, prakt- och tallvitmossa. Närmare sjön övergår mossen i ett kärr eftersom tillgången på näring är större. Under högsommaren bildar vitagen en vit slöja. I denna del av våtmarken kan du efter mycket letande hitta den lilla oansenliga och svårupptäckta orkidén myggblomster. Att det är mer näringsrikt i kärret än i mossen framgår också av att det växer purpur- och även trubbvitmossa liksom olika arter krokmossor här. I skogskanten och inne bland träden hittar du skuggälskande vitmossor som brok-, spärr- och granvitmossa.
På norra sidan om sjön består myren till stor del av gungfly. En särskilt intressant vitmosseart som finns här är den intensivt röda rubinvitmossan som egentligen mest hör hemma i västsvenska myrar.
Ett par hundra meter norr om Dammstakärret finns ett område med gammal hällmarkstallskog som skall få utvecklas till urskog. Här finns vackra gamla knotiga plattkroniga tallar och vackra renlavsmattor.