Kring den lilla havsviken Brakmaren ligger en av Södertörns största ansamlingar av ädellövskog. Lövskogarna har gamla anor. På kartor från slutet av 1700-talet framgår att stora delar av området bestod av lövängar med ek och hassel. När slåtterängarna överfördes till betesmark under 1800-talet fick ädellövträden stå kvar. Idag är det länge sedan det gick betesdjur i skogarna och de har slutit sig. Troligen har flera av lundväxterna här sitt ursprung i bronsålderns vida lövskogar. Vårfloran är praktfull med vitsippor, vårärt och många andra örter. I juni blommar lundviolen, en av områdets rariteter, vid Hammarberget. Den är svår att hitta här på en av sina nordligaste växtplatser i Europa.
I mitten av juli när vårens örter för länge sedan blommat färdigt har flera sällsynta och stora gräs spänt ut sina vippor i lundarnas halvdunkel. Lättast att hitta är strävlostan som är ett nära meterhögt gräs med stor hängande vippa. Långsvingeln är mer ovanlig, den ser ut som strävlostan men har helt kala blad. Lundslok och lundskafting är två andra sydliga gräs som finns här. Lundslokens blad bildar mjuka mattor medan lundskaftingen står i enstaka tuvor. Hammarberget och Sandudden är rikast på lundgräs. En annan växtlighet möter dig i en djupt skuren dalgång som letar sig fram till Brakmaren söderifrån. På västra sidan är berget mycket brant och ett tätt trädskikt gör att luftfuktigheten är hög. Längst ner mot viken växer ett bestånd av strutbräken. Denna märkliga ormbunke har ett särskilt sporbärande blad som sitter mitt i en strut formad av stora blad.
Ytterligare en bergbrant finns ett stycke österut. Här växer en tät almskog där trolldruvornas svartblanka bär glimmar bland skuggorna och sårläkans obetydliga bladbuketter döljs bland högresta hässleklockor. Vid en lodrät klippbrant finns en liten källa med intressant mossvegetetation. De gamla ädellövskogarna kring Brakmaren ger utrymme för flera intressanta fågelarter. Mindre hackspett, skogsduva, stenknäck och stjärtmes är typiska arter i denna miljö. Mindre flugsnappare har också påträffats flera gånger.
Området ingår i Hammarbergets naturreservat som sköts av Tyrestastiftelsens administration Tyrestaskogen.
Uppdaterad av Göran Bardun, Tyresö kommun våren 2007.
