Norsviken och Åsättrafladen ligger vid var sin havsvik och vid båda platserna finns det betade blomsterrika strandängar.
Norsviken är en fröjd att besöka om du har det minsta intresse av växter. På vägen ner mot viken breder stora betesmarker ut sig. Nere vid stranden öppnar sig strandängen i en flack båge mot Östersjöns glittrande vågor. Korna har betat ända ut i vassen så att det blivit en öppen vattenyta mellan vass och strand. Miljön är perfekt för rödbenor och tofsvipor och du som kommer hit på försommaren får vara försiktig så att du inte stör dem.
Marken är lerig och fuktig, dels genom sitt strandnära läge och dels genom bevattning av källflöden. Här vidtar en mycket artrik strandäng. Se artlistan nedan.
Följ den lilla grusvägen som löper parallellt med stranden. Ungefär halvvägs börjar floran ändra karaktär. Blomsterrikedomen blir större och arter som du aldrig ser i en vanlig gräsbacke dyker upp, t ex rödkämpar, vildlin och jungfrulin. Fortsätter du ytterligare en bit på vägen ändrar floran åter karaktär. Marken är fuktig av framsipprande vatten som tydligen är mycket kalkhaltigt, för nu formligen exploderar floran i en färgglad kaskad av arter. Skogsnycklar och högvuxna ängsnycklar reser sig ur gräset, tätörtens lila blommor och lustiga bladrosett står här och var. Mängder av majvivor gör marken rosaprickig. Mindre iögonenfallande än de övriga men lika ovanligt är rosettjungfrulinet. Alla dessa arter kräver inte bara viss kalkhalt i marken utan också att marken betas. Artlistan skulle kunna göras hur lång som helst men vi slutar här och nöjer oss med att konstatera att detta är en av länets artrikaste betesmarker.
I området öster om Norsviken kan man se hur växtligheten har utvecklats på en något mindre magrare och icke betad mark. På udden finns en liten artfattig strandäng, och där innanför är en driftvall utbildad med kvävegynnade växter, gåsört, revfingerört, jordreva och revsmörblomma. Därefter vidtar en för området typisk strandskog i form av en fuktig klibbalskog.
Åsättra har inte Norsvikens hela rikedom på betesarter men är ett mycket vackert område och den perfekta platsen för en picknick. Längs norra stranden finns betade havsstrandängar med bl a smultronklöver och den lilla ormbunken ormtunga. Nordost om viken breder en vidsträckt hagmark ut sig. Stora björkar välver sina kronor över kor och får. I maj blommar gullviva och Adam och Eva, i juni är marken täckt av blommande blodnäva. I hagmarken finns också en rad andra intressanta betesberoende växter.
Granskad och kompletterad av Åke Strid, Naturskyddsföreningen i Österåker våren 2000.
På ängen växer spåtistel, fältgentiana, kattfot, solvända, sandmaskros, grönyxne, Adam och Eva och låsbräken. På strandängen finns grodmöja, strandkrypa, kärr- och havssälting, gulkämpar, sumpmaskros, smultronklöver, kärrspira, tiggarranunkel, rödsäv, älväxing, gräsull och ängsbräsma. I klibbalskogen öster om norsviken finns inslag av ask, björk, tall, gran, vildaplar och hagtorn, buskskikt av berberis, skogstry, hassel, måbär, skogsolvon och rönn. Fältskiktet är rikt utbildat med höga örter och gräs som strätta, björnloka, topplösa, stinksyska, läkevänderot och lundelm, samt de beteskänsliga lundväxterna ormbär, lungört och rödblära.
Åke Strid, SNF Vaxholm-Österåker
