I det öppna landskapet norr om Vada kyrka ligger fuktiga strandängar och torra betesbackar med en sällsynt rik flora. Vadadalen är dessutom en av länets bästa fågellokaler.
Från Stora Benhamra har du fin utsikt över de fuktiga markerna i dalen. Den östra sidan ligger obetad men väster om ån finns länets största betade sötvattensstrandäng. Vadasjön, som förr upptog dalen, sänktes och försvann i slutet av 1800-talet. Helgöån, som nuförtiden rinner genom dalen, svämmar över från mars till maj vissa år. Då lockas sångsvanar, stora flockar vadare och änder att stanna till här under flyttningen. Ofta kommer stora flockar med starar för att söka föda på strandängen. Blå kärrhök är en regelbunden gäst under sträcket vår och höst. Gulärla och ängspiplärka är talrika på de kortbetade fuktängarna. Vadadalen är ett av de ställen i länet som har flest gräshoppssångare. Fågelns ringande läte hör du bäst under tidiga morgnar i början av juni. Kornknarrens raspande läte ljuder över de fuktiga ängarna i dalen vissa försomrar. En del år hörs också den småfläckiga sumphönans vissling.
Den delvis enbuskklädda backen längs landsvägen norr om gården Stora Benhamra är en av länets artrikaste betesmarker. Växtligheten är anpassad till att djuren hela tiden betar av växterna och det finns gott om blommor som på olika sätt lyckas undgå mularna. I början av maj blommar den lilla ettåriga nagelörten i mängd medan det ännu finns gott om fuktighet i marken. Då hittar du också blommande kattfot. Den var vanlig i landskapet förr, men klarar inte högvuxet gräs i sin omgivning och har därför försvunnit när betet upphört. Själv tål kattfoten mycket väl att bli avbetad eftersom bladrosetten växer tätt tryckt mot marken så att den alltid blir kvar.
Under den tidiga sommaren blommar sandmaskrosen. Den är visserligen lik den betydligt mer storväxta ogräsmaskrosen men har helt andra krav på sin växtplats. Medan ogräsmaskrosen dras till näringsrika, gödslade marker, visar sandmaskrosen tvärtom med sin närvaro att marken har blivit utmagrad genom lång tids betning. Bland många andra intressanta arter som påträffats i betesmarken kan nämnas backsippa, låsbräken, vildlin och backtimjan samt den rödlistade svampen rödbrun jordtunga. Flera arter av solitärbin (Andraena) förekommer i området.
Helgöån som rinner genom Vadadalen utgjorde förr en del av Långhundraleden. Denna vattenväg var vikingarnas transportled från Östersjön till Sveriges dåtida medelpunkt – det gamla Uppsala.
Öster om Helgöån utbreder sig sumpskogar av klibbal och björk. Närmast ån domineras sumpskogen av videbuskage. Goda förekomster av döda stående och liggande träd är av stort värde för djur och växtlivet. Norr om Husa gård ligger den numera skogsklädda urbergskullen Hammaren vilken sedan lång tid tillbaka betats. Fortfarande betas delar av kullen men en gradvis igenväxning har skett i takt med minskande betestryck. I Hammarens västsluttning växer mycket lövträd. Här finns ett antal aspbestånd med stora naturvärden. Särskilt höga värden finns längs bäckarna norr om Hammaren. Här står ett grovväxt aspbestånd med hassel i buskskiktet och en rik örtflora med arter som desmeknopp, älväxing och hartmansstarr. Här finns också högstubbar och lågor med förekomst av bl a kandelabersvamp.
Hammaren har en rik häckfågelfauna med förekomst av duvhök och mindre hackspett. Våren 1999 etablerade sig vildsvin i området.
Strax intill Vada kyrka ligger Vada sjökullar som är ett gravfält med tre kungshögar från yngre järnålder. På kullarna växer en artrik betesmarksflora med bland annat backsippor i maj och fältgentianan i månadsskiftet augusti-september. Kullarna hävdas genom fårbete.
Granskad och kompletterad av Olle Höjer, Tärnangruppen våren 2000.
